Retorik eller konsten att tala
Backlund (2006) påpekar att det är viktigt att reflektera över NÄR-du säger saker, VART-du säger det, HUR-du säger det, VAD-du säger, VARFÖR-du säger det och för VEM-du säger saker? Alla dessa aspekter har stor betydelse för hur andra kommer att vilja lyssna på vad du har att säga. Att skrika bland folk är okej i många idrottssammanhang men inte på ett sammanträdesmöte.
Det är din uppväxt som präglar dig under många år och där ingår hur ni i familjen, släkten och bekantskapskretsen talar och kommunicerar med varandra. Sundgren (2007) berättar att tillhörande av olika socialgrupp inverkar på hur du talar och enligt Sundgren (2007) har forskare påvisat att det finns tydliga skillnader på hur snickare och advokater talar. Tyst kunskap får vi från vaggan, anser Backlund (2006) och vi signalerar med ögon, röst och gester (Cassirer, 2003) när vi vill tala eller har talat färdigt.
Enligt Cassirer (2003) påverkar ålder, kön och status hur mycket man lyssnar. Är du en högstatusperson spelar det mindre roll HUR du säger saker, man lyssnar ändå (Cassirer, 2003). Cassirer (2003) menar att människor i allmänhet visar större respekt och därmed lyssnar mer när äldre män talar. Tittar vi på samhällets högsta poster för olika företag är kvinnorna i minoritet. Det intressanta är att det ofta är kvinnorna som bestämmer i hemmen och barnen lyssnar ofta mer på mamman än på pappan. Kvinnan har en mycket god förmåga att uttrycka och tolka känslor, vilket inte premieras i samhället (Backlund, 2006), dvs att kunna lyssna på andra och känna av vad andra menar eller vill.
Backlund (2006) menar att en skicklig talare är väl förberedd, kunnig inom området, har memorerat sitt tal, har ett välformulerat språk, har en god stil, talar tydligt, har en behaglig röst, väcker intresse hos åhörare, talar i lugn tempo, är uppmärksam på lyssnarnas reaktioner och ändrar sin kommunikation efter den, använder ett enkelt språk, visar inlevelse, talar konkret med många exempel, artikulerar tydligt, ändrar röstuttryck och varierar intonation, har många livliga kroppssignaler, och håller sig inom tidsramarna. Det Backlund (2006) menar är, att en kombination av båda könens kommunikationsmönster utgör den optimala skickliga talaren!
VAK-presentation
VAK-presentation, dvs att använda sinnena synen, hörseln och känseln i din presentation. Tala om något som kan relatera till en verklig situation och ha gärna med dig något som åhörarna kan känna på. Att använda känseln på dina åhörare ökar trovärdigheten för ditt tal. Var informell vid talarsituationen och anpassa talet till åhörarna, verka levande, var personlig, verka trovärdig, verka övertygande, se lugn ut, verka säker samt att kunna minimera nervositetfaktorn. Dvs aspekter som kommer fram när man känner sig trygg i privata informella samtal.
Både Hellspong (1992) och Backlund (2006) anser att man borde lära sig sitt tal utantill, dock ej i detalj. Detaljmemorering kan ge ett stelt och opersonligt tal med noll känsla och tom blick. Att lära sig talet utantill på ett informellt sätt (Hellspong, 1992) gör att du känner dig säker på vad du skall säga, hur du skall ordna det, du kan formulerar dig fritt och känner dig ledig och säker i din presentation. Ett ledigt uppträdande gör dig säkrare och trovärdig, skriver Hellspong (1992).
Enligt Hellspong (1992) bör talet vara så levande och personligt att det väcker intresse och skapar kontakt. För att uppfylla detta krävs att du är väl förberedd. Memorera, öva att tala, ta tid, skriva nya manus med ännu bättre ordval, tänka på gester, betoningar, klädval, hjälpmedel, entusiasm och inlevelse.
"En röst som förtjänar uppmärksamhet säger mer än ord", skriver Hellspong (1992). För att låta lugn och säker krävs att du många gånger övade talet på ett informellt sätt för att inte bli nervös och komma av dig i talet. Du kan innan presentationen vara mer ledig genom att småprata lite för att lätta upp stämningen (Hellspong, 2008). Backlund (2006) beskriver att en bra talare kan förändra och anpassa sitt tal mitt under pågående talarsituation.
Stå stadigt med benen, ha en ledig ställning med kroppen och låt armar / händer bara följa talet. Ha koll på tekniken och platsen. Peter Cassirer (2003) anser att man bör bekanta sig med lokalen och känna sig som hemma. Ju mer du övat och prövat före talet, ju färre överraskningar väntar dig, skriver Cassirer (2003).
Orden i inledningen i talet är mycket viktiga, för de skall väcka intresse. Backlund (2006) uttrycker att inledningen är viktig för att det är då åhörarna bestämmer sig för att lyssna.
Var noga med att titta på alla åhörarna. Du ser på åhörarna om de möter din blick, nickar och har ett kroppsspråk som du tolkar att de är intresserade.
Träna gärna innan talet inför en kamera, men var noga med att titta i kameran vid din presentation. Annars kan du inte känna "kontakt" med dig själv när du lyssnar. Stäng gärna av ljudet på filmen för att studera ditt kroppsspråk. 70% av den talade kommunikationen består av kroppssignaler, säger Backlund (2006). Ser du ledig / bekväm ut? Använder du armar och händer på ett sätt som spontant verkar följa ditt tal? Ger kroppsspråket intryck av inlevelse och att du verkligen vill förmedla något? Rör dig över golvet, fram och tillbaka, och mot åhörarna för att ge inlevelse i ditt tal. När du sedan lyssnar med ljud. Talar du lugnt? tydligt? lagom tempo? Använder du ett enkelt språk? Ändrar du ditt röstläget och betonar vissa viktiga ord som är av betydelse för talet? Avsluta presentationen i ”jag-form” med en sammanfattning av vad Du tidigare sagt. Att sammanfatta är något både Hellspong (1992, 2008) och Backlund (2006) anser är viktigt i ett tal. Hellspong (1992) menar att jag-form i avslutningen gör talet mer personligt och trovärdigt. Undvik att säga: - Går det att framställa detta enklare? Backlunds (2006) förslag på avslutning anser jag vara provokativ och nonchalant. Tänk om det sitter en åhörare som faktiskt inte förstår?
Källor:
Det är din uppväxt som präglar dig under många år och där ingår hur ni i familjen, släkten och bekantskapskretsen talar och kommunicerar med varandra. Sundgren (2007) berättar att tillhörande av olika socialgrupp inverkar på hur du talar och enligt Sundgren (2007) har forskare påvisat att det finns tydliga skillnader på hur snickare och advokater talar. Tyst kunskap får vi från vaggan, anser Backlund (2006) och vi signalerar med ögon, röst och gester (Cassirer, 2003) när vi vill tala eller har talat färdigt.
Enligt Cassirer (2003) påverkar ålder, kön och status hur mycket man lyssnar. Är du en högstatusperson spelar det mindre roll HUR du säger saker, man lyssnar ändå (Cassirer, 2003). Cassirer (2003) menar att människor i allmänhet visar större respekt och därmed lyssnar mer när äldre män talar. Tittar vi på samhällets högsta poster för olika företag är kvinnorna i minoritet. Det intressanta är att det ofta är kvinnorna som bestämmer i hemmen och barnen lyssnar ofta mer på mamman än på pappan. Kvinnan har en mycket god förmåga att uttrycka och tolka känslor, vilket inte premieras i samhället (Backlund, 2006), dvs att kunna lyssna på andra och känna av vad andra menar eller vill.
Backlund (2006) menar att en skicklig talare är väl förberedd, kunnig inom området, har memorerat sitt tal, har ett välformulerat språk, har en god stil, talar tydligt, har en behaglig röst, väcker intresse hos åhörare, talar i lugn tempo, är uppmärksam på lyssnarnas reaktioner och ändrar sin kommunikation efter den, använder ett enkelt språk, visar inlevelse, talar konkret med många exempel, artikulerar tydligt, ändrar röstuttryck och varierar intonation, har många livliga kroppssignaler, och håller sig inom tidsramarna. Det Backlund (2006) menar är, att en kombination av båda könens kommunikationsmönster utgör den optimala skickliga talaren!
VAK-presentation
VAK-presentation, dvs att använda sinnena synen, hörseln och känseln i din presentation. Tala om något som kan relatera till en verklig situation och ha gärna med dig något som åhörarna kan känna på. Att använda känseln på dina åhörare ökar trovärdigheten för ditt tal. Var informell vid talarsituationen och anpassa talet till åhörarna, verka levande, var personlig, verka trovärdig, verka övertygande, se lugn ut, verka säker samt att kunna minimera nervositetfaktorn. Dvs aspekter som kommer fram när man känner sig trygg i privata informella samtal.
Både Hellspong (1992) och Backlund (2006) anser att man borde lära sig sitt tal utantill, dock ej i detalj. Detaljmemorering kan ge ett stelt och opersonligt tal med noll känsla och tom blick. Att lära sig talet utantill på ett informellt sätt (Hellspong, 1992) gör att du känner dig säker på vad du skall säga, hur du skall ordna det, du kan formulerar dig fritt och känner dig ledig och säker i din presentation. Ett ledigt uppträdande gör dig säkrare och trovärdig, skriver Hellspong (1992).
Enligt Hellspong (1992) bör talet vara så levande och personligt att det väcker intresse och skapar kontakt. För att uppfylla detta krävs att du är väl förberedd. Memorera, öva att tala, ta tid, skriva nya manus med ännu bättre ordval, tänka på gester, betoningar, klädval, hjälpmedel, entusiasm och inlevelse.
"En röst som förtjänar uppmärksamhet säger mer än ord", skriver Hellspong (1992). För att låta lugn och säker krävs att du många gånger övade talet på ett informellt sätt för att inte bli nervös och komma av dig i talet. Du kan innan presentationen vara mer ledig genom att småprata lite för att lätta upp stämningen (Hellspong, 2008). Backlund (2006) beskriver att en bra talare kan förändra och anpassa sitt tal mitt under pågående talarsituation.
Stå stadigt med benen, ha en ledig ställning med kroppen och låt armar / händer bara följa talet. Ha koll på tekniken och platsen. Peter Cassirer (2003) anser att man bör bekanta sig med lokalen och känna sig som hemma. Ju mer du övat och prövat före talet, ju färre överraskningar väntar dig, skriver Cassirer (2003).
Orden i inledningen i talet är mycket viktiga, för de skall väcka intresse. Backlund (2006) uttrycker att inledningen är viktig för att det är då åhörarna bestämmer sig för att lyssna.
Var noga med att titta på alla åhörarna. Du ser på åhörarna om de möter din blick, nickar och har ett kroppsspråk som du tolkar att de är intresserade.
Träna gärna innan talet inför en kamera, men var noga med att titta i kameran vid din presentation. Annars kan du inte känna "kontakt" med dig själv när du lyssnar. Stäng gärna av ljudet på filmen för att studera ditt kroppsspråk. 70% av den talade kommunikationen består av kroppssignaler, säger Backlund (2006). Ser du ledig / bekväm ut? Använder du armar och händer på ett sätt som spontant verkar följa ditt tal? Ger kroppsspråket intryck av inlevelse och att du verkligen vill förmedla något? Rör dig över golvet, fram och tillbaka, och mot åhörarna för att ge inlevelse i ditt tal. När du sedan lyssnar med ljud. Talar du lugnt? tydligt? lagom tempo? Använder du ett enkelt språk? Ändrar du ditt röstläget och betonar vissa viktiga ord som är av betydelse för talet? Avsluta presentationen i ”jag-form” med en sammanfattning av vad Du tidigare sagt. Att sammanfatta är något både Hellspong (1992, 2008) och Backlund (2006) anser är viktigt i ett tal. Hellspong (1992) menar att jag-form i avslutningen gör talet mer personligt och trovärdigt. Undvik att säga: - Går det att framställa detta enklare? Backlunds (2006) förslag på avslutning anser jag vara provokativ och nonchalant. Tänk om det sitter en åhörare som faktiskt inte förstår?
Källor:
- Backlund, Britt. 2006. Inte bara ord. En bok om talad kommunikation. Lund: Studentlitteratur.
- Cassirer, Peter, 2003. Konsten att manipulera ett sammanträde. Lund: Studentlitteratur.
- Hellspong, Lennart, 1992 eller senare. Konsten att tala. Handbok i praktisk retorik. Lund: Studentlitteratur. (Kap. 2–12.)
- Sundgren, Eva (red.). 2007. Sociolingvistik. Stockholm: Liber. (S. 34 – 69.)